2026-09-27Värmeåtervinning

Varför vätskekopplad värmeåtervinning inte når sin dimensionerade verkningsgrad

Trenden i fastighetsautomationen visar 45 % för värmeåtervinningen, fast batterierna en gång dimensionerades för betydligt mer. I vätskekopplad värmeåtervinning är det en vanlig situation. I mars 2026 publicerade Belok, Energimyndighetens nätverk med Sveriges största fastighetsägare, en förstudie där fastighetsägarnas erfarenheter samlades in genom intervjuer och en enkät och en ny reglerstrategi testades i tre anläggningar. I de flesta av studiens system låg verkningsgraden på 40–60 %, ofta under 50 %.

Som jämförelse: EU:s ekodesignförordning 1253/2014 kräver att nya ventilationsaggregat för andra byggnader än bostäder, med vätskekopplad värmeåtervinning, har en temperaturverkningsgrad på minst 68 %.

Den dimensionerade verkningsgraden är ett tak

Den högsta verkningsgrad ett värmeåtervinningsbatteri kan nå avgörs vid dimensioneringen. Batteriets storlek, strömningshastigheterna och indata bestämmer den, och ingen reglerstrategi höjer verkningsgraden över detta tak. I drift glider driftpunkten ändå lätt under taket, eftersom förhållandena inte stannar i dimensioneringsläget.

Luftflödet varierar med behovsstyrd ventilation, filtrens nedsmutsning och fläktarnas effektsteg. Temperaturskillnaden är stor vid kyla och liten vid milt väder. När fukten i frånluften kondenserar på batteriets yta avger den värme, och dess andel av den totala effekten varierar med vädret. Batteriets värmeöverföring förändras dessutom med tiden genom nedsmutsning och korrosion. Var och en av dessa förändrar det vätskeflöde där batteriet fungerar bäst.

Vad sänker oftast verkningsgraden?

Enligt forskning vid Chalmers tekniska högskola är felaktigt vätskeflöde den vanligaste orsaken till låg verkningsgrad. Betydelsen växer ju högre verkningsgrad batterierna är dimensionerade för och ju mer luftflödet varierar. I ett system som är dimensionerat för cirka 50 % spelar vätskeflödet liten roll så länge det är rimligt, åtminstone när luftflödet är konstant och högt. I ett system som är dimensionerat för högre, särskilt med behovsstyrd ventilation, kan det lämpliga vätskeflödesintervallet vara mycket snävt vid låga luftflöden.

I studiens intervjuer och enkät återkom samma iakttagelser. Cirkulationspumparna gick oftast med konstant varvtal, trots att luftflödet varierade. Vätskans glykolhalt och ålder var ofta okända, och där vätskan hade undersökts var glykolhalten ofta för hög. Man litade inte på temperaturgivarnas placering eller på mätvärdena, och få visste vilken verkningsgrad de egna batterierna ursprungligen dimensionerats för.

Varför extern värme i kretsen kan försämra återvinningen

I många system tillförs också extern värme eller kyla i vätskekretsen i stället för i separata batterier. Vintertid kan det leda till en spiral. När värme tillförs kretsen blir vätskan till tilluftsbatteriet varmare, och även returvätskan blir varmare. I frånluftsbatteriet minskar temperaturskillnaden mellan vätskan och frånluften, så mindre värme återvinns ur frånluften. För att hålla tilluftens börvärde behöver kretsen då allt mer extern värme. I en av studiens testanläggningar begränsades spiralen genom att extern värme tilläts först när tilluftstemperaturen sjunkit en viss mängd under börvärdet, och med fördröjning.

Vad studiens tester visade

Reglerstrategin som utvecklats vid Chalmers styr cirkulationspumpens varvtal utifrån en temperaturkvot: tilluftens temperaturökning över tilluftsbatteriet delat med vätskans temperaturfall över samma batteri. Regleringen behöver inga uppgifter om vätskans egenskaper och inget uppmätt vätskeflöde. I labbtester nådde den samma verkningsgrad som flödesbaserad reglering men med enklare implementering, och den högsta verkningsgraden nåddes vid kvoter på 1,1–1,3.

I de tre anläggningarna i drift berodde resultaten framför allt på utrustningens skick:

I Vasakronans anläggning behövdes betydligt mindre extern värme än tidigare, och enbart värmeåtervinning räckte ner till en utetemperatur på cirka −3 °C. I anläggningen med det slitna batteriet blev förbättringen liten, eftersom regleringen inte kan åtgärda batteriets eller pumpens begränsningar. I den ombyggda anläggningen fungerade regleringen stabilt även när luftflödet ändrades.

När vätskeflödesreglering hjälper och när den inte gör det

Enligt studien förbättrar korrekt reglering av vätskeflödet verkningsgraden tydligt när batterierna är dimensionerade för en tillräckligt hög verkningsgrad, är i gott skick och pumpen klarar att leverera det flöde som behövs. I en av testanläggningarna bedömdes pumpen behöva klara cirka 0,5 l/s vätska per kubikmeter luft per sekund. Om batterierna bara är dimensionerade för cirka 50–55 % verkningsgrad höjer optimering av vätskeflödet vanligtvis inte verkningsgraden. Då lönar det sig att först kontrollera om vätskeflödet är för lågt, och därefter batteriernas skick, kopplingarna och givarna.

Ett exempel ur studien visar storleksordningen: Vasakronan skulle spara ungefär en halv gigawattimme per år för varje procentenhet som den höjer sina systems genomsnittliga verkningsgrad med. Besparingen beror alltid på objektets luftflöden, temperaturer och drifttider, men i vätskekopplad värmeåtervinning finns ofta en betydande besparingspotential, särskilt när förhållandena växlar.

Var man börjar i en fastighet

Studien rekommenderar fyra åtgärder för befintliga system:

1. Ta reda på vilken verkningsgrad batterierna är dimensionerade för, och dokumentera det. Den uppmätta verkningsgraden kan inte bedömas utan denna referens.
2. Följ upp verkningsgraden i fastighetsautomationen och säkerställ att temperaturgivarna är rätt installerade och mäter rätt.
3. Kontrollera temperaturkvoten vid aktuellt luftflöde, till exempel genom handmätning. Om kvoten är 1,0–1,3 är vätskeflödet rätt. Vid variabelt luftflöde görs kontrollen på flera luftflödesnivåer.
4. När den faktiska och den dimensionerade verkningsgraden är kända, beräkna besparingspotentialen och besluta om nödvändiga åtgärder utifrån den.

Vid nybyggnad och renovering lönar det sig dessutom att kräva en hög dimensionerad verkningsgrad och en reglerstrategi som håller den i drift. I studiens enkät uppgav sju av åtta svarande att de ersätter vätskekopplad värmeåtervinning med andra lösningar där det är möjligt, men ungefär hälften skulle behålla den om den dimensionerade verkningsgraden kunde säkerställas på ett enkelt sätt. Vätskekopplad värmeåtervinning väljs ofta just för att från- och tilluft hålls åtskilda. Att åtgärda ett befintligt system är därför i många byggnader ett välgrundat alternativ till att riva ut det.

Windis Zero

Windis Zero är ett patenterat styrsystem för vätskekopplad värmeåtervinning. Det håller vätskekretsen i en driftpunkt där återvinningen ger det batterierna är dimensionerade för, också när utetemperatur, luftflöde och belastning växlar. Det höjer inte verkningsgraden över designvärdet, utan hindrar den från att glida under det i drift. Integrerad energimätning visar den återvunna energin i fastighetsautomationen som ett uppmätt värde.

Windis Zero IQ är en funktion i Windis Zero som hela tiden söker den driftpunkt där värmeåtervinningen överför störst effekt i varje ögonblick. I växlande driftförhållanden återvinns då typiskt ungefär 5 till 10 procent mer energi än med konstantflödesreglering.

Windis Zero installeras i ett nytt eller befintligt luftbehandlingsaggregat oberoende av fabrikat, och vid renovering behöver fastighetsautomationen inga programändringar. Den objektspecifika dimensioneringen görs i Windis Select (select.windis.fi), som tar fram dimensioneringsrapport, funktionsbeskrivning och funktionsschema till handlingarna. Valet av produkt görs av konstruktören. Uppgifter om Windis Zero och Zero IQ finns på sidan om värmeåtervinning.

---

Källor: Jangsten, M. och Olsson, D. (2026). Vätskekopplad värmeåtervinning: Erfarenheter bland användare samt tester av en ny reglerstrategi för högre temperaturverkningsgrad. Version 1.0, 2026-03-05. CIT Renergy / Belok, belok.se. Forskning vid Chalmers: doi.org/10.1080/23744731.2025.2538372. Kommissionens förordning (EU) nr 1253/2014 om krav på ekodesign för ventilationsaggregat.

Alla artiklar